Äldreomsorgen berör oss alla. Antingen är vi själva äldre och befinner oss i äldreomsorgen, vi kanske arbetar där, eller så kommer vi i många fall förr eller senare att hamna där.
Äldreomsorgen präglas av underbemanning och otrygga anställningar. Under lång tid har äldreomsorgen underfinansierats, som har lett till en ökad stress där tiden för den äldres omsorg alltför ofta inte räcker till. Hetsig minutjakt, dåliga arbetsvillkor och låga löner är anställdas vardag.
Ökad personaltäthet och utbildning är en förutsättning för att personalen omsorgsarbete ska skapa värdiga livsvillkor för alla äldre. Bemanningen måste planeras utifrån de stora pensionsavgångar som är att vänta. De generella statsbidragen måste därför förstärkas rejält för att möjliggöra en ökad personaltäthet bland undersköterskor och vårdbiträden.
Sedan början av 2000-talet har en omfördelning skett från särskilda boenden till insatser i de egna hemmen. Antalet personer som bor i särskilt boende har därför minskat och kommunerna har i stället satsat på att fler ska bo hemma med hemtjänst. Att fler ska bo kvar hemma längre är ett sätt för kommunerna att hålla nere kostnadsökningarna och Vänsterpartiet anser att den utvecklingen är negativ då den går ut över de äldres behov samt begränsar deras möjligheter till inflytande och valfrihet. Äldre ska kunna bo hemma så länge de själva vill, men när behovet av stöd ökar och de vill flytta måste det finnas möjlighet till det.
En bra äldreomsorg är inte bara en välfärdsfråga, det är också en viktig jämställdhetsfråga. De som jobbar i äldreomsorgen är till väldigt stor del kvinnor. Dessutom är det så att när omsorgen inte fungerar så att anhöriga måste ta hand om äldre familjemedlemmar, så är det oftast kvinnor som tar det ansvaret. En utbyggd och välfungerande äldreomsorg är en förutsättning för att kvinnor ska kunna delta fullt ut på arbetsmarknaden.
För att få en jämlik äldreomsorg behöver kommunerna tillföras tillräckliga resurser och arbetsvillkoren för äldreomsorgens personal förbättras.