”Ett spöke går runt Europa (…) Alla det gamla Europas makter har förbundit sig till en helig hetsjakt mot detta spöke…”.
USA kallade västvärlden till gemensamt krig mot ”ondskans axelmakter”, högerextrema partier varnar för islams invasion och polisen jagar papperslösa i Stockholms tunnelbana. Kommunistiska manifestet av Marx och Engels inleds med denna välkända metafor som både beskriver de besuttnas oro för att arbetarna började organisera sig, men också att deras svar var att försöka skrämma människor för vad detta skulle innebära. De som har makten vill gärna att vi är oroliga. Då kommunismen och judendomen. Nu islam, invandringen och papperslösa. Spöket har bytt lakansväv, men retoriken är densamma: oroande och ångestskapande.
Jag är ett av dessa spöken som har jagats i Stockholms tunnelbana. Jag har också mörkt hår och talar svenska med brytning. En gång var jag också papperslös själv, när jag kom till Europa för nästan 20 års sedan och anlände till en stad utanför Paris – styrd av det Franska kommunistpartiet – vars offentliga skola tog emot mig med öppna armar även om jag inte hade uppehållstillstånd och lärde mig därigenom vad ”allas lika värde” faktiskt betyder. Det var tack vare den offentliga skolan som mina klasskamrater och jag kunde läsa vidare på universitetet – oavsett våra olika ursprung och bakgrunder.
Ökningen av främlingsfientligheten i Sverige i dag är ingen slump. Tvärtom är det en logisk följd av en viss politisk retorik som konstant väljer att sätta fokus på vikten av individen, i stället för att betona vikten av samhället som ett kollektiv.
Dagens individualistiska borgerliga samhälle – vars politiska beslut gynnar konkurrensinstinkten – påverkar människorna negativt. Alliansens politik tvingar människorna att betrakta sina medmänniskor som en fara för sin egen nytta och tvingar dem att resonera enligt den Darwinistiska logiken av kampen för överlevnad. Därför är det inte så svårt att förstå varför vi mot dem-retorik blir allt mer populär.
Därför gör V:s gruppledare Ann-Margarethe Livh rätt i att påpeka att den ”hänsynslösa jakt på papperslösa i t-banan” (SvD, 2013-02-21) är en ”konsekvens av en hänsynslös flyktingpolitik”. En politik som avpersonifierar, förtingligar och reducerar invandrarna till siffror i kall statistik. En populistisk politik där ändamålet helgar medlen – och där numret av avvisade papperslösa är viktigare än medborgarnas integritet.
Efter mer än sex år vid makten är alliansens politiska resultat ett missnöjt samhälle. Ett samhälle som inte längre kan vara stolt över det som tidigare gjorde Sverige känt över hela världen, nämligen jämlikheten och jämställdheten. De enda som borde vara rädda för spöken är de som nu monterar ner det samhället. Var inte rädd för spöken, organisera dem.
Juliana Gristelli
Ersättare för Vänsterpartiet i Södermalms stadsdelsnämnd
Bild: Francisco de Goya,
El sueño de la razón produce monstruos
”Förnuftets sömn skapar monstren”