Just nu väljer många att bli medlemmar i Vänsterpartiet.
Vilka är de och vad vill de med sitt politiska engagemang?
I en serie porträtt kommer vi att presentera en del av våra nyare och ibland helt färska medlemmar här på Medlemsrummet.
Först ut är Jeanette Stojic, 31 år, Malmö, som kommit en något annorlunda väg.
Jeanette var tidigare en aktiv socialdemokrat, men är idag medlem i det parti hon egentligen alltid stått närmast; Vänsterpartiet.
När bestämde du dig för att lämna Socialdemokraterna?
– Jag minns inte exakt, men det var när någon på en S-kongress sa att de inte längre skulle vara ett arbetareparti, då bara gick det inte längre oavsett hur mycket jag än inbillade mig att det var ett parti som förde arbetarnas talan.
Jeanette Stojic arbetar som svetsare och montör på Alfa Laval och familjen består av en dotter på två år och sambo.
– Men vi ska gifta oss. En vecka före valet!, berättar hon med ett skratt.
Hon är uppväxt i Surte i Ale Kommun. En liten ort, där det enda som fanns var en SSU-klubb. Jeanette anslöt sig och blev så småningom en ung representant för Socialdemokraterna i Ale kommunfullmäktige.
– Jag var en aktiv socialdemokrat, både där och i Västragötalandsregionen, som ersättare i regionfullmäktige. Men när jag blev mer politiskt medveten började det skava.
– Jag var motståndare till både EU och EMU men jag förstod snart att jag tillhörde en minoritet inom S.
Hon upptäckte att hon stod närmare Vänsterpartiet i flera frågor. Det enda som höll henne kvar var egentligen den fackliga anknytningen. Inom S var det naturligt att många var LO-medlemmar och fackligt aktiva. Under somrarna jobbade hon på Volvo PV i Torslanda med att packa reservdelar, redan då kom det fackliga intresset.
När hon flyttade till Malmö för att träffa nya människor och prova något nytt kom hon via arbetsförmedlingen med i ett projekt som skulle locka kvinnor till industrin.
– Vi åkte runt några busslaster kvinnor och tittade på olika industrier. På ett ställe fick jag testa på att svetsa och någon sa att jag hade fallenhet för det. Då tog jag chansen att utbilda mig.
Men innan hon hann gå klart hela utbildningen blev hon erbjuden jobb av ett bemanningsföretag. Eftersom hon var arbetslös, var det bara att tacka ja. Det visade sig att företaget varken skötte löner, fixade fram ordentliga arbetskläder (det fick pappa ordna från Göteborg) eller svetslicenser. Jeanette blev glad när Alfa Laval ringde och erbjöd ett års vik.
När året gått utlystes två tjänster på avdelningen. Men dåvarande chefen som hon i princip aldrig hade talat med sa att det inte var någon idé att hon sökte. Bara om hon hade tur och företaget hade otur skulle hon få jobbet…
– Jag ringde upp dåvarande personalchefen och frågade rent ut om det var för att jag saknade en kuk mellan benen. Det förnekade han. De diskriminerade ingen minsann. Men jag tänkte igenom saken och bestämde mig för att ta fajten, berättar Jeanette.
– Jag minns att jag efteråt stod ute i en busskur och benen bara skakade på mig, säger hon. Jag kunde jobbet, jag var den med rätten och med mest kompetens och jag hade jobbat där längst, men det var uppenbart att de inte ville ha mig.
– Eftersom klubbstyrelsen inte ville driva ärendet och avdelningen inte ville lägga sig i så började jag undersöka möjligheten att driva ärendet via JÄMO. Min svärfar som jobbar för Elektrikerförbundet stöttade och hjälpte mig med att ta fram jämställdhetsplaner som ska finnas och annat jag behövde. Först då tog det fart i klubben och till sist backade även företaget och jag fick min anställning.
– Nu är vi 150 män och två kvinnor på verkstaden, berättar hon. Men de har fortfarande svårt för att anställa kvinnor. Men som semestervikarier duger dom.
Idag sitter Jeanette även i klubbstyrelsens förhandlingsdelegation och hon jobbar med fackliga studier som studieorganisatör.
Hon berättar att det kan vara mycket “SD-snack” på golvet men samtidigt har en del fått upp ögonen för att Vänsterpartiet har en bra arbetsmarknadspolitik. Exempelvis när det gäller bemanningsföretag och sex timmars arbetsdag.
– Men om man ska kunna värva fler LO-medlemmar måste man lyfta arbetsmarknadsfrågorna mycket oftare och starkare än vad Vänsterpartiet gör idag. Vi har en bra politik, men den syns för lite. Vi har alldeles för lite fokus på de här frågorna. Vi måste bli fler aktiva som tillhör LO-kollektivet.
Vad gör du nu inom Vänsterpartiet?
Jag arbetar i Malmöföreningen styrelse, i Malmös fackliga utskott och i mitt stadsdelsområde.
Vad hoppas du blir utgången av valet?
–Jag känner mig väldigt pepp på valrörelse, jag tror vi kommer att gå fram i alla val och jag tror att vi i större utsträckning kommer få LO-kollektivet med oss.
Text: Losita Garcia
Foto: Vänsterpartiet Malmö Fotogrupp