Vänsterpartiets 17000:e medlem heter Ann-Sofie Ask och bor i Upplands Väsby.
– Det är jättekul att det går framåt, säger hon glatt när jag ringer. Och partiet har ju bra grejer att komma med, det är säkert därför!
– Jag hoppas verkligen att det blir en förändring, för det är inte alls bra som det är nu.
Varför gick du med i partiet just nu?
– För det första för att det är valår. Det känns viktigt. Sedan jobbar jag inom äldreomsorgen, och ser hur den har krympt med både tid och personal. Jag jobbar på ett litet kommunalt demensboende, och är fackligt aktiv så jag vet hur det ser ut även i det privata. Vinster i välfärden är INTE bra. Nästan ingen har kollektivavtal och det är så mycket som de inte hinner med.
Men också inom det kommunala pressas vi eftersom vi blir konkurrensutsatta, även om det ändå känns tryggare att jobba kommunalt.
Ann-Sofie bor i ett bostadsrättsradhus och hon berättar att hon även blivit sporrad av sina grannar.
– En är aktiv i Vänsterpartiet här i Väsby och den andre jobbar fackligt och är på den rödgröna sidan.
Politiken har kommit även genom det fackliga arbetet, säger hon.
– Sen har jag tittat på de olika partiernas politik, mest via nätet, och då har jag fastnat för Vänsterpartiet.
Ann-Sofie kommer ursprungligen från Skövde, men kärleken drog henne till Upplands Väsby.
–Först pendlade vi till varann många år men sedan gav jag upp och flyttade hit.
I Skövde kommun arbetade hon till en början som kanslist, men sedan blev det neddragningar och hon erbjöds en utbildning till vårdbiträde av kommunen. I början var hon inte så glad i det, men när hon väl prövat på trivdes hon väldigt bra med jobbet. Senare sökte Ann-Sofi till en undersköterskeutbildning som hon bekostade själv.
– Jag har aldrig ångrat mig, säger hon. Något mer tacksamt jobb än att arbeta med äldre finns inte. Men man skulle vilja hinna mycket, mycket, mycket mer.
Efter 25 år i yrket kan lönen bli omkring 24 000 kronor för en heltid.
– Men när vi löneförhandlar, ser jag att många ligger väldigt lågt, till och med under 20 000. Det är inte värdigt när folk jobbar heltid och har jobbat många år, säger hon. Vi inom Kommunal jobbar jättemycket med att få upp lönerna. Många anställda vågar inte säga ifrån heller, alla är rädda om jobbet.
– Min man, Christer, har varit arbetslös i snart tre år, tidigare var han lagerarbetare, men när lagret flyttade fick han inget nytt arbete. Nu är han 56 år, så vad ska han kunna få för jobb? Han är med i Fas 3 och det är helt värdelöst. Vuxna människor kan få sitta och trä upp pärlor! Han kallar det för vuxendagis, men han måste ju gå dit för att få ersättning.
Företaget som anordnar sysselsättningen är den som tjänar på det hela, säger Ann-Sofi.
Vad gör du på fritiden?
– Förut tränade vi på gym, men nu kan vi inte det, vi måste vända på slantarna. Men träna är något vi skulle vilja ta upp igen. Och resa. Det gjorde vi förut, men det har vi inte heller råd med.
Ann-Sofie berättar att de båda tycker mycket om djur och haft flera katter. När den senaste gick bort skulle det inte bli några fler, men det beslutet gick inte att hålla någon längre tid.
– Vi tog hand om en katt från katthemmet i Enköping, en fin herre som heter Jansson, det är vår lilla älskling!
Text: Losita Garcia