Ett antal ombudsmän från Vänsterpartiet besökte Socialistiska Partiet (SP) i mars i år. Nederländska SP har haft stora framgångar då man växt från nästan ingenting till att i senaste valet hamna runt tio procent. Vad som framförallt kännetecknar SP är betoningen på att vara ett gräsrotsparti.
På SP:s nationella partihögkvarter träffade vi Frank Johan Hoogendam, SP:s biträdande partisekreterare. Han berättar att SP lägger mycket stor vikt vid aktivism. För att få bilda en lokal partiorganisation krävs 50 medlemmar varav 10-15 aktivister, det är en förutsättning för att få ställa upp i lokala val.
Man har ett system med partiskatt vilket innebär att alla arvoden går direkt till partiet och sedan får de förtroendevalda ut en kostnadsersättning från partiet. Heltidsparlamentarikerna betalar in hela sin ersättning till partiet och får sedan ut en genomsnittslön (motsvarande en gymnasielärare). Detta är en av de viktigaste inkomstkällorna till partiet.
SP har idag 50 000 medlemmar. Där det inte finns avdelningar startar man upp dem så här: De medlemmar som finns får hjälp med att starta ett kampanjarbete kring lokala brister. När man blir tillräckligt starka ställer man upp i val. Alltså motsatsen till vad vi ofta gör i Sverige; hitta några som kan tänka sig att stå på en lista och efteråt försöka bygga upp en partiorganisation.
I Amersvoort mötte vi också SP:s partisekreterare Hans van Heijningen. Han berättade att SP är praktiskt inriktade med fokus på aktivism. Fina tal får inte bli det enda som politiker utför.
– Bygg inte upp politiska subkulturer, skapa inte kulturella barriärer mot människor Ser till att de folkvalda inte blir en egen politisk klass med ekonomiska privilegier, var råd från Hans van Heijningen.
Och han fortsatte berätta om förhållandet mellan partiorganisation och parlamentariska grupper.
– Viktigt med tät kontakt och att ha en avvägning mellan långsiktiga principer (mänsklig värdighet, ekonomisk jämlikhet och solidaritet) och de frågor som måste lösas i den dagliga ledningen.
Hans van Heijningen gick också in på en del politikområden där SP har en delvis annan syn eller perspektiv än Vänsterpartiet.
Antirasism. Många problem i samhället stämplas som rasism men dom är mer komplexa. Problemet är ofta ett annat än rasism, det kan mer klassrelaterade, problem med social oro och brottslighet. Vår position är att ta reda på vad som händer och hitta konkreta lösningar på varje problem, prata med alla och bygga broar mellan människor.
Feminism. Det fanns en progressiv feministisk rörelse på 60-talet. Under 80-talet togs den över av liberaler och har därefter fjärmats från vanligt folk, anser SP. Om någon inom eller utanför partiet tar initiativ till en socialistiskt inriktad feministisk rörelse så kommer SP troligen att välkomna detta, men man driver själva inte frågorna idag.
Det nybyggda partikansliet huserar i Amersvoort. De har relativt få anställda i den centrala staben, men en relativt stor ”propagandacentral” som producerar nyhetsbrev, medlemstidning och propagandamaterial, inte bara centralt material utan även material som de lokala partiorganisationerna kan beställa eller få hjälp att göra. SP:s particentral ger intrycket av att vara väldigt inriktad på att stödja lokal aktivism med ett minimum av vanlig ”partibyråkrati”.
Sammanfattande intryck
SP är ett ungt, mycket aktivistiskt parti. Man lägger stor vikt vid medlemsvård, speciellt att ta hand om nya medlemmar. Alla nya medlemmar få hembesök från den lokala avdelningen.
Man jobbar intensivt med att ha en dialog med människor lokalt och bygga förtroende genom att vinna segrar i många ”små” vardagsnära problem.
Partiets aktiviteter verkar inriktade på klassfrågor, mindre på miljö/klimatpolitik och ännu mindre på feminism. Studier och politikutveckling förekommer antagligen men jag fick inte intryck av att det är särskilt framträdande, vilket kan vara en risk. Partiet kan fortsätta växa och vara folkligt men samtidigt tappa i politisk radikalitet eftersom lokala opinioner inte alltid är radikala och samhällsförändrande. Man genomför dock nu en stor diskussion om hur det nederländska samhället kan bli mer demokratiskt både inom ekonomi och politik.
Bertil Bartholdson
