Urban Bolander, är plåtslagare och ordförande i Byggnads i Härnösand, men sitter också i Byggnads regionstyrelse.
– Jag fick ett råd av någon, berättar han. Det var att jag inte skulle bråka för mycket och helst var medlem i Socialdemokraterna. Det var då jag gick med i Vänsterpartiet. Jag ville vara tydlig med att jag inte ville jobba på det sättet.
På något sätt har det långa fackliga engagemanget ändå gjort att han växt in i rollen som politiskt aktiv, tror han. Han definierar sig som socialist och säger att han har ”synnerligen svårt för orättvisor”.
Även om det är först nu vid 46 års ålder som han engagerat sig i partiarbete har han varit ”politisk” i hela sitt liv, säger han. Men det var först efter att han gjort upp med ett ”massivt politikerförakt” som han insåg att han måste organisera sig för att kunna påverka. Och att det faktiskt går.
Urban blev väl mottagen av Vänsterpartiet och nu är han även ordförande i Härnösands partiförening. Och för honom hänger det fackliga arbetet tätt ihop med det politiska. Så mycket att han pratar om båda föreningarna samtidigt.
Facket klarar inte göra allt
– Anledningen till att arbetsgivarna kan ha de här långa entreprenörkedjorna är ju för att lagstiftningen tillåter det. Det finns klara begränsningar för vad fackförbunden kan göra. Byggnads kan beivra och bevaka att de lagar och regler som finns, följs. Men eftersom de är bristfälliga, måste man jobba även på ett annat plan. Det är där politiken tar vid. Nu kan jag lokalt vara med och påverka upphandlingar och skapa ett kontaktnät. Och som politiker kan man också påverka lagar och regler.
Det han hoppas på av Vänsterpartiet, är att det ska bli en plattform för att verkligen förändra saker och ting.
– Man får inte heller vara rädd för att vara obekväm.
Bygger elgitarrer
Bara 80 procent av arbetstiden ägnar Urban åt att åka runt och arbeta på olika tak i bygden, resten används för att bygga gitarrer, elgitarrer. Målet är att bygga världens bästa elgitarr.
– Varför inte, säger han. Det är vad alla producenter hävdar att dom gör.
Han bygger dem i björk vilket är ovanligt, bara Hagströms, också en svensk tillverkare som låg i Älvdalen, byggde gitarrer i björk för länge sedan.
– Tonen får en något skarpare diskant om man jämför med mahogny eller lönn tex, säger han.
Björkarna har han tagit ner själv, torkat och sågat. De första för femton år sedan, långt innan gitarrerna var påtänkta, då var de bara virke för att snickra med.
Spelar hillbilly/countryblues
Han är också med i ett litet band som spelar hillbillly/countryblues, men allra mest gillar han blue grass och Old time music, den typen av musik som emigranterna från Nordeuropa tog med till USA och som stöptes om i det nya landet. I nutid kanske mest spridd genom filmen Brother, Where Art Thou?, med musiker och sångare som Roscoe Holcombe, Ralph Stanley, Dan Tyminski, Emmylou Harris och John Hartford.
Eftersom det är en av mina egna musikaliska favoritgrenar och dito film, enas vi om att de är så jäkla bra. Musiken är, trots religiösa inslag, ett känsloladdat koncentrat av arbetarnas och lantarbetarnas USA, som går rakt in i hjärtat. Ofta i stämmor.
Han bygger inte bara gitarrer på sitt torp, där han bor med frun Marte och barnen Tea och Moni som är 16 respektive 13 år samt lapphunden Teofrastus, kallad Teo. Han har även en egenhändigt byggd Honda GL1000 med sidovagn. ”Ett ständigt pågående projekt”, säger han.
Likheten mellan en gitarr och en partiförening
Men åter till gitarrerna, jag undrar om han kan se någon likhet mellan arbetet med att bygga en elgitarr och en partiförening? Och efter att ha funderat en stund så säger han, att ja, det kan han.
– Att vara ordförande är ju inget mål i sig, jag vill vara ordförande för att kunna påverka. Men det är också ordförandens roll att skapa ett sån’t klimat i föreningen att alla kan vara delaktiga och att alla blir sedda och hörda. Det är en helhet som hänger ihop. Gitarren är också oerhört komplex, precis allt är viktigt för helheten, varje del från limfogar till kabeldragninger. Och det är samma sak i en partiförening.
– Kanske ordföranden då är som en stämskruv i en styrelse av stämskruvar, funderar han.
Vad det gäller att ta hand om nya medlemmar säger han att de erfarenheter de gjort i Byggnads är att det är viktigt med ett personligt bemötande. Ta direkt kontakt och bjud in, är Urban Bolanders tips.
I ett PS senare skriver han att föreningen nu startat en kör med dragspel, gitarr, rytminstrument och sång. Den heter Röda Ådalens revolutionära kamporkester.
”Vi söker fortfarande lite vår form, men vi ska göra vår publika debut 1 maj.”
Text: Losita Garcia