Ingenting är omöjligt. Det omöjliga tar bara lite längre tid.
Den devisen avslutar ett av mejlen från Ann-Charlotte Svenander, även kallad Lotta.
För två månader sedan gick hon med i Vänsterpartiet.
– Jag har alltid röstat vänster, men nu ville jag befästa det på något sätt. Det låg i tiden, säger hon.
Ann-Charlotte har jobbat som undersköterska inom sjukvården i 30 år. Senast på Norrtelje sjukhus.
– Det är ett kanonjobb, säger hon, men tyvärr dålig lön och dåliga utvecklingsmöjligheter.
Nu är hon tjänstledig sedan två år och jobbar fackligt på heltid.
– Jag är sektionsordförande i Kommunal, Norrtälje.
Det är också ett roligt uppdrag, tycker hon. Kanske är det också mer turbulent och komplicerat idag, än tidigare. Även det fackliga arbetet påverkas av det som är på gång inom den offentliga sektorn. Enligt Lotta är det idag återkommande diskussioner om upphandlingar, vinstdrivna företag, utförsäljningar, LOV…
– Just nu handlar det fackliga arbetet mycket om bemanning och heltid, säger hon.
Kommunala bolag utsätts idag för en konkurrens som leder till att allt egentligen bara blir sämre, säger hon. Vi ser ju vad som händer inom hemtjänsten och omsorgen för funktionshindrade, där mycket sålts ut till många små företag, företag där de anställda ofta har sämre villkor.
– Vi från Kommunal, jobbar för att alla ska ha kollektivavtal och fasta anställningar. Idag är det inte så.
I Norrtälje finns ett bolag som heter Tiohundra, och som ägs av Landstinget och kommunen gemensamt. Lotta berättar att Tiohundra nu tvingas ut på marknaden och att det ska konkurrera vid upphandlingar. Det gör att priset pressas allt lägre. Och att privata företag ibland tar över.
– Våra medlemmar får betala i form av sämre villkor. Jag kan inte förstå hur man i Sverige kan tolerera den här typen av företag som lever på skattepengar. Pengarna som blir över borde gått tillbaka till mina kolleger, säger hon upprört.
– Egentligen är jag topp tunnor rasande!
Vården kommer att behöva massor av folk
– I vården kommer det att krävas en otrolig mängd folk i framtiden, och snart går många i pension. Men samtidigt så utbildar sig inte så många. Lönerna är säkert en faktor. På de minsta skuttföretagen är det också vanligt att arbetsgivaren väljer att anställa invandrare som inte känner till sina rättigheter, och som har svårt med språket, berättar Ann-Charlotte. De blir överkörda, därför att de inte vet vad som gäller.
– Alla ska ha en god introduktion som kommer hit. Man måste få veta om att det finns rättigheter, så att man inte blir lurad hela tiden. Annars hotar det också att sänka allas löner på sikt. Och det är inte bra, varken för de anställda eller för dem som behöver vård och omsorg.
– Jag tycker att det borde ingå redan i svenskundervisningen, på SFI. Kanske kan man bjuda in facket.
– Fast nu säljs ju SFI också ut, suckar hon lite.
Allt handlar på något sätt om politik
Lotta Svenander bor i ett gult trähus med vita knutar, med ett stort och ett litet växthus.
På fritiden tycker hon om att hålla på i trädgården.
– I växthusen lägger jag ner en hel del jobb, och en del svordomar också, säger hon och skrattar.
När jag frågar om hon har familj säger hon att hon är gift och bor tillsammans med sin man – och att hon är kär sedan 30 år.
– Jag vill gärna säga det! Det är många som klagar, men jag är glad för min man, även om vi inte alltid är överens minsann.
De har två barn och ett barnbarn, barnbarnet tar också mycket tid för Lotta.
– Min familj tar mycket tid över huvud taget, säger hon, och jag spenderar gärna tid med dom.
Det kan bli hetsiga diskussioner vid middagsbordet när familjen diskuterar politik och hela världen.
– För mig handlar allting vi gör, och allt som händer, på något sätt om politik.
Text: Losita Garcia