Det luktar beck, tjära och linolja. En lukt som borde säljas på burk. Restaureringen av de gigantiska slussportarna sker i en hangarliknande byggnad.
Jag får följa med och titta på arbetet med att restaurera slussportarna i Strömsholms Kanal. Fyra kommuner driver bolaget som sköter om Strömsholmskanalen. Det är fyra anställda och på somrarna anställs 26 ungdomar som slussvakter.
– De äldre lär upp de yngre och arvet förs vidare, berättar Hans Peterson, kassör i Vänsterpartiet i Hallstahammar och tidigare VD i kanalbolaget.
Kanalen stod klar 1795. Här skulle järnet fraktas och då var kanalen helt nödvändig. Idag används den av paddlare och fritidsskeppare. En mindre ångbåt kan också ta sig fram. Kanalen är omtyckt, för sin skönhet och som fritidsnöje.
En slussport ligger just upplagd i lokalen, en jätte som inger respekt. Varje port är dessutom unik, ingen är den andra lik, alla har byggts på plats i slussarna. Här arbetar man med de gamla metoderna, allt ska göras som förr. Det är få som kan det gamla hantverket. Träet behandlas med tjära, mellan plankorna tätas med lindrev som flätas, sedan täcker man springorna med beck. Järnet mönjas och målas med linolja.
Rolf Mylläri berättar att har man restaurerat en kanalport lär man aldrig se den mer i sitt arbetsliv, för de håller 30-40 år innan det är dags att ta upp dem igen. Det är 200-åriga gamla furor som används som virke, trä som knappt finns att få tag på idag, men kanalbolaget har tillgång till en skog där de fortfarande växer.
Rolf Mylläri pekar på ett ändträ där årsringarna ligger tätt. Ändå är han inte helt nöjd.
– De ska helst vara ännu tätare, säger han.
Idag är det fyra kommuner som ser till att Strömsholms Kanal och dess 26 slussar hålls i skick. Kanalen slingrar sig från Smediebacken i norr och mynnar ut i Mälaren tio mil söderut. Höjdskillnaden är 100 meter. Självklart kostar det att hålla ett så stort kulturminne i form. Bidrag för “den antikvariska överkostnaden” kan fås från länsstyrelsen vid reparationer, men driften, själva öppethållandet kostar.
När den moderata kulturministern var på besök tog Hans Petersson upp frågan om statsstöd med henne eftersom det är en stor utgift att avlöna de ungdomar som idag håller kanalen öppen. Hennes förslag var att istället utnyttja volontärer, det vill säga gratis och frivillig arbetskraft som slussvakter.
Det är arbetslinjen det.
Text & foto: Losita Garcia