Värdigt och tryggt på våra villkor! Så ser parollen ut på internationella kvinnodagen den 8 mars, då temat är krisen i förlossningsvården och vad vi ska göra åt den.
”Det är fullt, du får vänta”
I Studio V Special som kommer att sändas i våra kanaler uppmärksammas förlossningsvården i ett program lett av Åsa Mattsson där bland annat Nooshi Dadgostar medverkar.
Krisen i förlossningsvården märks. De mammor som föder barn idag känner av den enorma press som ligger på barnmorskorna och förlossningsavdelningarna. Idag finns det mammor som föder barn hemma, för att platsbristen är så stor att om man ringer in med värkar så är det troligt att man uppmanas stanna hemma ett tag till. Så mycket stress att det är omöjligt att inte göra misstag. Rädsla både bland de som ska föda, och de som ska se till att det blir en trygg förlossning, för alla vet att det inte finns tillräckligt med personal på plats.
Värdigt och tryggt på våra villkor. Så skulle det kunna vara. Så skulle det kunna kännas för de som ska föda, och för barnmorskorna. Så vill alla att det ska fungera. Så varför är det inte så?
Problemet är både enkelt och svårt att lösa. Enkelt för att det handlar om något så självklart som resurser – pengar. Svårt för att det underskott i resurser som uppstått under en lång tid av dränering av vårdens finansiering, det har blivit ganska stort.
Vårt mål är ett det ska finnas en barnmorska för varje förlossning. Det skulle bli en rimligare arbetsbelastning och arbetsmiljö, men framförallt tryggare och värdigare förlossningar, om en barnmorska fullt ut kan ansvara för och vara med under hela förlossningen. Då skapas bättre möjligheter att förutse och förhindra komplikationer. Och den som ska föda vet att det finns någon på plats som vet, kan och har tid.
Om fler förlossningar var värdiga och trygga, så skulle också många kostnader sparas in. Att underfinansiera och underbemanna förlossningsavdelningarna kanske sparar pengar i budget. Men det sparar inga pengar i verkligheten när konsekvenserna blir förlossningsskador, akutsnitt och fler komplikationer.
Problemen är olika i varje region, och det finns en många olika förslag till förbättringar, utifrån varje regions förutsättningar och problem.
Resurser har under mycket lång tid har dragits undan från välfärden. Det syns inte bara på förlossningsavdelningarna, utan på akutmottagningarna, i skolsystemet, och i all offentligfinansierad välfärd. Dessutom försvinner en del av de pengar man faktiskt lägger till vinstuttag i de fall vården ges av privata vårdbolag genom vårdvalssystemet och upphandlingar. Det kommer att bli ännu svårare de närmsta åren om inget görs. Även om vi skulle vara nöjda med finansieringen och personaltätheten som den är nu, skulle det bli problem med att befolkningssammansättningen med fler äldre och behovet av nyrekrytering till vården innebär att mer resurser måste tillföras för att hålla samma nivå.
Krisen i förlossningsvården är ett resultat av flera decenniers nedskärningar, privatiseringar, införande av marknadssystem och en automatisk underfinansiering så som systemet är uppbyggt. Ska vi ha en trygg och värdig förlossningsvård, så krävs att politiken tar tillbaka kontrollen i regionerna, och att resurserna till välfärden ökar kraftigt. För att det ska bli verklighet behöver staten ta ett större ansvar för finansieringen. Vården och förlossningsvården ska fungera i hela landet.